Motstand, historie og identitet i Sunnas kunst
Anders Sunnas veggmaleri pryder veggen hos oss. Sunnas kunst er et territorium av farger som nekter å holde seg innenfor rammene. Her flyr fjällripor med krigsmaling, et samisk kranium pulserer av liv, og naturens vesener trer frem som allierte i kampen for frihet.
Maleriet er ikke innrammet med skarpe kanter og fire avgrensende hjørner, det er mer som et ukontrollert malingssprut. Likt livet selv er ukontrollerbart, man kan styre det til en viss grad, men aldri slik at det holdes innenfor skarpe rammer. Alt kan skje, uansett hvordan man planlegger. Fargeeksplosjonen har sin opprinnelse i det samiske kranium som er dødt, men likevel lever, det er utsatt og har kjempet i generasjoner, det blir ikke trett, og kommer å leve i fremtiden.Det beholder det fargerike i seg til tross for alle motganger og mørke og vil til slutt seire. Den koloniale hånden vil ikke at det skal høres noe fra denne stemmen, en stemme som kan gi forandring, en langsiktig forandring, der de raske pengene har mistet sin verdi og der grådigheten har mistet sitt grep om menneskets behov å ha mye mer enn den egentlig trenger. Maktens menn frykter å miste sin innflytelse og forsøker derfor å tie ned alt de ser som en trussel. En trussel mot deres eget velvære og status i den kortsiktige verden. Men hva skjer hvis dyrene får velge side? På hvem sin side ville de stå og hvor mye ville de ofre hvis de innså hvordan mennesker behandler dem som vil beskytte naturen og dens skapninger?
Hvis penger mangler betydning for dem som velger, men mat og overlevelse betyr alt – slik det var for mennesket for lenge siden? En utvikling der mennesket gjør alt for penger men glemmer konsekvensene? De tre fuglene, som kommer flyvende med hver sin håndgranat, blir ofte feiltolket som fredsduer på grunn av sin hvite farge. En farge som står for uskyld og renhet. Og det er meningen at man skal kunne tolke bildet på den måten, for senere å oppdage at det er fjellriper. Fjellripene blir, gjennom sin forankring, symboler på fjellmiljøet og det samiske samfunnet. Fuglene har en nesten rød krigsmaling ved øynene og lyden deres kan minne om bombeeksplosjoner – kapaooow, kapaooow. Men også et symbol på frihet der de flyr fritt i himmelen, en frihetsfølelse. Og å gjøre motstand for å bevare sin frihet og få leve sitt liv slik man selv ønsker og vil.
Mannen, hvis hode har blitt omdannet til et kranium, bærer en kofte som hovedsakelig kommer fra Jukkasjärvi, men som også inneholder innslag fra Karasjok. Smykket på kolten ligner det jeg selv bærer på min Jukkasjärvi-kofte. Kraniet er også et symbol på det svenske rasbiologiske instituttet som virket i Uppsala mellom 1921-1958, det var det første i verden med statlig støtte. Mennesker klassifisertes inn i raser basert på utseende, ifølge instituttet var samene en lavere rase. Instituttet tok seg friheten til å grave opp samiske graver og samle inn skjeletter. Salg av skjeletter til andre institutter og land forekom også. Disse overgrepene ble ikke bare gjort i Sverige, men også i Finland og Norge. De samiske menneskelevninger er fortsatt ikke tilbakelevert og har derfor heller ikke kunnet bli begravet på en verdig og respektfull måte.
Den maskerte kvinnen med et frekt uttrykk, er anonym nettopp fordi det er en person som kan være hvem som helst av oss. Vi kan alle være denne personen som skaper forandring. En person som kjenner når noe er galt og som våger å uttrykke sine meninger. Smykket hun bærer (Riskku) tilhører artisten Sofia Jannok.
I det avdekte skjelettet ser man Elsa Laula Renberg og de andre som arrangerte det første politiske samelandsmøtet i Trondheim i 1917. Formålet var å styrke samenes rettigheter. Møtet ga en ryggrad for det samiske politiske samfunnet og inspirerte til flere samiske organisasjoner. Reinsdyrene, stablet som et mønster, symboliserer hvordan man i en kolonial maktstruktur tar kontroll over den næring som er sterkest forankret i en minoritetskultur, i dette tilfellet reindriftsnæringen, men også hvordan man allerede har tatt sjøsamenes fiskenæring og gjort den til et industrielt profittinteresse for staten.
Staten kontrollerer næringene som har størst betydning for samene og kan på den måten få makt over denne minoriteten.
Kunsten kan snakke alle språk, og kan forstås av alle kulturer, ett og samme bilde kan for hver betrakter få en egen historie avhengig av individets egen bakgrunn.
Anders Sunna, august 2017.
Svensk
Anders Sunnas veggmaleri
Målningen är inte inramad med skarpa kanter med fyra begränsande hörn, den är mera som ett okontrollerat färgstänk. Likt livet själv är okontrollerat, man kan styra det till en viss del men aldrig så att det hålls innanför skarpa ramar. Allt kan hända oavsett hur man planerar.
Färgexplosionen har sin uppkomst från det samiska kranium som är dött men ändå lever, det är utsatt och har kämpat i generationer, tröttnar inte, kommer att leva i framtiden. Behåller det färgstarka inom sig trots alla motgångar och mörker och kommer i längden att segra. Den koloniala handen vill inte att det ska höras något från denna röst, en röst som kan ge förändring, en långsiktig förändring, där de snabba pengarna tappat sitt värde och där girigheten tappat sitt grepp om människans behov att ha mycket mer än vad den egentligen behöver.
Maktens mäns rädsla över att tappa sitt inflytande och på så sätt också tysta ner allt som de ser som ett hot. Ett hot mot deras eget välbefinnande och status i den kortsiktigas värld. Men vad händer om djuren får välja sida? På vems sida skulle de stå och hur mycket skulle de offra om de insåg hur människor beter sig mot dem som vill skydda naturen och dess varelser?
Om pengar saknar betydelse för de som väljer men mat och överlevnad betyder allt, som det var för människan för längesedan? En utveckling där människan gör allt för pengar men glömmer bort följderna? De tre fåglarna, som kommer flygande med var sin handgranat, brukar oftast misstolkas för att vara fredsduvor på grund av sin vita färg. En färg som står för oskuld och renhet. Och det är meningen att man ska kunna tolka bilden på det sättet, för att senare upptäcka att det är fjällripor. Fjällriporna blir, genom sin förankring, symboler för fjällmiljön och det samiska samhället. Fåglarna har en nästintill röd krigsmålning vid ögonen och dess läte kan liknas vid bombexplosioner – kapaooow, kapaooow. Men också en symbol för frihet där de flyger fritt i skyn, en frihets känsla. Och att göra motstånd för att behålla sin frihet och få leva sina liv som man själv önskar och vill.
Mannen, vars huvud har ombildats till ett kranium, bär en kolt som i huvudsak kommer från Jukkasjärvi, men som också innehåller inslag från Karasjok. Smycket på kolten är liknar det som jag själv bär på min Jukkasjärvikolt. Kraniet är också en symbol för det svenska rasbiologiska institutet som verkade i Uppsala mellan 1921-1958, det var det första i världen med ett statligt stöd. Människor klassades in i raser baserat på utseende, enligt institutet var samer en sämre ras. Institutet tog sig friheten att gräva upp samiska gravar och samla in skelett. Försäljning av skelett till andra institut och länder förekom också. Dessa övergrepp gjordes inte bara i Sverige utan också i Finland och Norge. De samiska kvarlevorna är ännu idag inte återlämnade och har då heller inte kunnat begravas på ett värdigt och respektfullt sätt.
Den maskerade kvinnan med ett kaxigt uttryck, är anonym just för att det är en person som kan vara vem som helst av oss. Vi kan alla vara denna människa som åstadkommer förändringar. En människa som känner om något är fel och som vågar uttrycka sina åsikter. Smycket hon bär (Riskku) tillhör artisten Sofia Jannok.
I det blottade skelettet ser man Elsa Laula Renberg och de andra som ordnade det första politiska samelandsmötet i Trondheim 1917. Syftet var att stärka samernas rättigheter. Mötet gav en ryggrad för det samepolitiska samhället och inspirerade till flera samiska organisationer. Renskallarna, staplade som ett mönster, symboliserar hur man i en kolonial maktstruktur tar kontrollen över den näring som är starkast förankrad till en minoritets kultur, i detta fall renskötande samer, men även hur man redan har tagit sjösamernas fiskenäringsverksamhet och gjort den till ett industriellt vinstintresse för staten.
Staten kontrollerar näringarna som har störst betydelse för samerna och kan på så sett få makt över denna minoritet.
Konsten kan tala alla språk, kan förstås av alla kulturer, en och samma bild kan för varje betraktare få en egen historia beroende på individens egen bakgrund.
Anders Sunna, august 2017.
English
Anders Sunna wall painting at the Sami House
«The painting is not framed with sharp edges with four bounding corners, it is more like an uncontrolled splash of paint. Like life itself is uncontrolled, you can control it to a certain extent but never so that it is kept within sharp frames. Everything can happen no matter how The color explosion has its origin from the Sami skull which is dead but still alive, it is exposed and has struggled for generations, does not tire, will live in the future.
Keeps it colorful inside of it despite all the adversities and darkness and will in the long run prevail. The colonial hand does not want anything to be heard from this voice, a voice that can bring change, a long-term change, where the fast money has lost its value and where greed has lost its grasp of human needs to have much more than it really needs . The men of power’s fear of losing their influence and thus also silencing everything they see as a threat.
A threat to their own well-being and status in the short-term world. But what happens if the animals are allowed to choose sides? On whose side would they stand and how much would they sacrifice if they realized how people behave towards those who want to protect nature and its creatures?
If money matters to those who choose but food and survival means everything, as it was for man for a long time? A development where man does everything for money but forgets the consequences?
The three birds, which come flying with each hand grenade, are usually misinterpreted to be peace pigeons because of their white color. A color that stands for innocence and purity. And it is intended that one should be able to interpret the picture in that way, and later discover that it is mountain ridges. The mountain ridges, through their anchorage, become symbols of the mountain environment and the Sami community. The birds have an almost red war painting at their eyes and their sound can be likened to bomb explosions – kapaooow, kapaooow. But also a symbol of freedom where they fly freely in the sky, a sense of freedom. And to resist in order to maintain their freedom and to live their lives as one wishes and wants.
The man, whose head has been transformed into a skull, carries a carbon which mainly comes from Jukkasjärvi, but which also contains elements from Karasjok. The jewelry on the colt is similar to what I myself wear on my Jukkasjärvikolt. The skull is also a symbol of the Swedish race biology institute that operated in Uppsala between 1921-1958, it was the first in the world with state support. People were classified into races based on appearance, according to the institute, Sami was a worse breed. The institute took the liberty of excavating Sami graves and collecting skeletons. Sales of skeletons to other institutes and countries also occurred. These abuses were made not only in Sweden but also in Finland and Norway.
The Sámi survivors have not yet been returned and have not been able to be buried in a dignified and respectful way.
The masked woman with a cocky expression, is anonymous precisely because it is a person who can be anyone of us. We can all be this person who brings about change. A man who knows something is wrong and who dares to express his views. The jewelry she wears (Riskku) belongs to artist Sofia Jannok.
In the bare skeleton you see Elsa Laula Renberg and the others who organized the first political Sami meeting in Trondheim in 1917. The purpose was to strengthen the rights of the Sami. The meeting provided a backbone for the Sami political community and inspired several Sami organizations. The reindeer skulls, stacked as a pattern, symbolize how, in a colonial power structure, taking control of the nutrition that is most deeply rooted in a minority culture, in this case reindeer herding, but also how one has already taken the seamen’s fishing business and made it an industrial profit interest for state.
The state controls the industries that are of greatest importance to the Sami and can thus gain power over this minority.
Art can speak all languages, can be understood by all cultures, and the same image can have its own story for each viewer depending on the individual’s own background. » Anders Sunna
Anders Sunna (1985) er en samisk billedkunstner fra svensk side av Sápmi. Sunna er utdannet ved Umeå konstskola (2006) og Konstfack, Stockholm (2009). Hans arbeider er politiske, handler om samisk historie og hans egen bakgrunn fra en reineierfamilie. Sunna er særlig kjent for sin grafitti- og collageteknikk og har gjort seg bemerket gjennom en rekke utstillinger og offentlige utsmykninger.
Prosjektet er støttet av Sametinget, Oslo Kommune og frifondsmidler NSR.
